Nedanstående skål är det första jag drejat som har lite size. Ett par kilo lera gick åt till nedanstående skål och jag är så pass nöjd som jag kan bli i det här läget.
När jag beskickat skålen (dvs trimmat undersidan) så kände jag att jag ville göra något mer än bara doppa den i glasyr. Jag målade skålen med mörkblå engobe, och sedan fick den några ristade ränder. Efter skröjbränningen så doppades allt i vit glasyr. Den mörka färgen lyser då igenom.
Nu tycker jag faktiskt att det går ganska bra. Jag har kommit så pass långt att grejerna jag gör blir rätt fina. Nästa utmaning blir att försöka göra flera saker som är likadana. Håll en tumme för mig, okej?
På tisdagar brukar jag visa något som jag gjort på keramiken, men faktum är att jag inte har något att visa upp ännu - jag håller på med ett projekt som sträcker sig över några veckor... Så hur vore det med en liten bildkavalkad på lite äldre saker? Äh ni får en i vilket fall som helst.
Till nästa vecka tror jag dock att jag har något nytt att visa er!
Jag gillar att servera sallad på stora fat, hellre än att blanda allt i en skål. Det ser mycket godare ut, och det är lättare att få lite av allt när man tar sallad.
Är dessutom väldgt nöjd med den lilla urgröpningen för salladsbesticken. Eller så kan man använda fatet som fruktfat och låta en klase vindruvor hänga över kanten.
Jag har verkligen fastnat för det där prickiga! Jag blir glad av prickar!
...finns en lummigt grön oas där husen är byggda av trä och där detaljer får finnas av den enkla anledningen att det är vackert. Husen är översållade med snickarglädje och detaljer. Man kan titta hur länge som helst. Man hittar nya saker hela tiden.
Denna del av världen ligger i Hagalund, Solna. I utkanten av ett miljonprogramområde som i folkmun går under namnet Blåkulla. Denna kontrast mellan världar kan kännas smått absurd ibland. När jag befinner mig bland de gamla husen så är det som att ha klivit in i garderoben och hamnat i Narnia eller nåt. Sen höjer man blicken ovanför lusthusets tak och möts av Blåkullahusen. Skumt!
Det är här jag tillbringar mina tisdagar. Det är en öppen verkstad (öppet måndag - torsdag), men det är inte någon kursverksamhet. Däremot finns det så klart folk som vet vad de pysslar med på plats - det tackar vi nybörjare för. Vem som helst får komma dit, och antingen så betalar man för en hel termin (800 kr) eller per gång (80 kr). Allt material (lera, engober, glasyr) finns där, så man köper på plats. Man betalar helt enkelt för leran per kilo och gör något kul. Antingen låter man leran vara naturell, eller så målar man med engober. Nästa gång man kommer dit så har Karin (som förestår keramiken) sett till att godset genomgått första bränningen; skröjbränningen. Nu är godset redo för att glaseras. Sen ska det brännas igen. Därefter så väger man det färdiga godset och betalar igen för bränning och glasyr.
Nån som blev sugen? HÄR kan du läsa mer. Titta in vettja :-)
Idag är det nutelladagen. Visste ni det? Det finns dagar för tamigtusan allt nu för tiden :-) Om nån känner för att fira den dagen så kan jag rekommendera Nutellacookies. Ungefär en kvart från det att man börjar baka tills dess att kakorna når magen. Det är inte illa det :-)
Tisdagar är keramikdagar, det vet ni vid det här laget. Vi får väl se hur det blir denna gång dock. Jobbar idag efter några dagars sjukstuga, så jag får se hur jag känner mig när jag går hem från jobbet.
Här är ett par grejer som jag fick med mig hem förra gången. Ett drejat fat och en liten matchande skål. De gröna prickarna skapas med svart (ja, svart) glasyr som man stänker på genom att doppa en tandborste i glasyren och sprätta, sprätta, sprätta.
Det jag nästan gillar mest är undersidan. Det är den sista lilla pricken över i:t med en arbetad botten. Ikväll ska jag försöka mig på att dreja ett par muggar tänkte jag. Håll tummarna för mig :-)
Har förresten lite idéer inför påsk. Kommer ni ihåg äggskalen som jag gjorde i våras? Om inte så kan ni titta HÄR. Det skulle vara snyggt att göra prickiga ägg! Både enligt ovanstående princip men även med Evas favoritglasyr 2001... Klur klur klur... Nåväl. Det får mogna till nästa vecka :-)
Förra tisdagen var jag på keramiken för första gången denna termin. Åhh så roligt det var. Det är verkligen en speciell känsla där. En bra mix av gamla och unga människor. Vissa gör bruksföremål med enkel, men stilren, design. Andra gör skulpturer med en sån fanatasi att min hjärna inte riktigt hänger med. Och allt däremellan så klart.
Ytterligare några - däribland undertecknad - är relativt nya på området, Hur långe får man definiera sig som ny förresten? Jag antar att det är ok att vara ny så länge det är leran som bestämmer över mig, inte jag som bestämmer över leran....?
Planen är att vara den som bestämmer. Det bör ske inom en inte allt för avlägsen framtid tycker jag. Eller jag tror att jag bestämmer ganska mycket över leran. Så länge jag inte drejar...
Här är lite grejer som jag gjorde klart före jul. Älskar verkligen den röda färgen. Lite sjuttiotal, gillestuga och gulnad furu över den. Men på ett bra sätt. Synd bara att det är så svårt att få den snygg.... Men på ovanstående måste jag säga att det gick bra. Det blev en tredje röd skål, men den har jag faktiskt slängt, för den skulle aldrig någonsin bli använd.
Idag får jag hämta två färdiga saker. En eller två saker som är klar med första bränningen och där det återstår glasering. Det innebär att jag kan sitta och dreja idag. Om inte alla drejskivor är upptagna vill säga.
Som född och uppvuxen i norrland är jag van vid snö. Efter 15 år i Stockholm är jag fortfarande van vid snö. Det snöar nämligen varje vinter. Ibland mer, ibland mindre. Det borde inte vara förvånande? Och eftersom det har kommit rätt mycket snö i vinter så borde det inte vara förvånande att det fortsätter att snöa?
Det verkar det vara. Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen: Snöröjningen i Stockholmstrakten är under all kritik. Igår var tanken att jag skulle på keramiken. 17:40 var jag i Solna C. Bussen till keramiken skulle gå 17:38 men var försenad till 17:44. Skyndade mig in till 7eleven och shoppade en macka. Kommer ut och ser att bussen är försenad till 17:56. Springer och tar ut pengar. 18:02. Suck. 18:10 börjar jag förstå att det ser mörkt ut. Och börjar fundera på om jag kommer att ta mig hem efter keramiken över huvudtaget... Bestämmer mig för att se vilken buss som kommer först, den som går hem till mig, eller den som går till keramiken.
18:25 kom jag på en buss. Hemåt. Den borde ha gått 17:55 eller nåt i den stilen. Det borde även ha gått en buss en kvart senare. Det ska det nämligen göra, gå en buss i kvarten. Både hem till mig och till keramiken.
Behöver jag tala om att jag var både sur och frusen när bussen kom? Speciellt när bussen som redan är en halvtimme försenad parkerar vid hållplatsen bredvid, skyltad och klar, och chauffören sitter i bussen. I 10 minuter? Behöver jag säga att man blir ännu mer irriterad av att stå och titta på den? Kan man inte fylla i körjournaler eller vad det nu handlar om på rätt hållplats och med passagerare i bussen så att man i alla fall får vara inne i värmen? Men sånt kan man ju inte fråga om med risk för att bli avvisad av bussen av väktare... Ni minns väl hur det gick förra gången jag ifrågasatte en försenad buss? Om inte: läs HÄR
Håll en tumme för att jag kommer iväg ikväll... Ok?
För några dagar sedan publicerade jag det kolarecept jag använder mig av, och det är verkligen det enda kolarecept man behöver. Överlag är jag väldigt mycket för att hitta ett bra grundrecept, lära känna det utan och innan och när det väl är gjort så har man ungefär en miljon möjligheter :-)
Här har vi sex olika varianter där alla har gjorts utifrån samma grundrecept. Som ligger så fint på ett fat som jag har gjort själv på keramiken och som jag är otroligt nöjd med btw. Det blev faktiskt en sjunde sort igår också, men den har jag inte skurit upp ännu, så den är inte med på bild.
Choklad och lakritsdajm med havssalt: Utgå från grundreceptet. Blanda 2 msk lakrotsrot och 1 msk kakao i steg 2. Koka kolan till 135 grader. Häll upp den i en större form, ca 20x30 centimeter, så att det inte blir så tjockt. När dajmen har svalnat så ska den penslas med ca 150 gram choklad. Strö ca 1 tsk havssalt över.
Earl Grey- och Jägermeisterkola: Utgå från grundreceptet, men värm först grädden med 4 tsk theblad och sila detta. Tillsätt 5 cl Jägermeister i steg 6.
Chokladkola: Utgå från grundreceptet.Tillsätt 2 msk kakao i steg 2.
Captain Morgan-kola: Utgå från grundreceptet. Tillsätt 5 cl Captain Morgan i steg 6. Gör gärna kolan på ljust muscavadosocker istället för vanligt strösocker.
Choklad- och Cointreaukola: Utgå från grundreceptet.Tillsätt 1 msk kakao i steg 2. Tillsätt 5 cl Cointreau i steg 6.
Vanlig hederlig vaniljkola: Grundreceptet utan några som helst justeringar.
Och så den som inte är med på bild: Chaithe-kola. Utgå från grundreceptet, men värm först grädden med 4 tsk chaithe och sila detta. Har du inte chaithe hemma: kör ett svart the och tillsätt ett par kanelstänger, lite kardemumma och några kryddnejlikor. Fortsätt sedan enligt grundreceptet.
Äntligen. 28:e september var jag på keramiken senast. Sen blev jag sjuk i två veckor och satt hemma i soffan och gjorde ingenting. Verkligen INGENTING i två veckors tid. När jag började jobba igen så... Ja, ni vet hur det är... Från 0 till 100 och då är i alla fall jag mer död än levande när man går från jobbet. Har inte orkat gå dit förän igår.
Och oj vad kul det var. Även om jag inte egentligen GJORDE någonting. Jag glaserade lite grejer som var klart sen förra gången. Men bara grejen av att vara där igen var välgjörande.
Mindre kul var den halvtimmeslånga promenaden hem. Regn... Och när regnet rinner av jackan blir låren väldigt blöta. Ni kan tro att det var skönt att komma hem och slinka i teletubbiedräkten och värma en liten äppelglögg. Har förresten goda nyheter om den.
I min tidigare recensionavslutade jag med följande rader: Egentligen så är det enda som drar ner betyget att glöggen är beställningsvara. Trots det: denna kommer jag att dricka mycket av i höst och vinter. Men just nu så snålar jag på den flaska jag har - om nån kommer och hälsar på så plockar jag fram någon annan glögg och behåller denna för mig själv :-) Som tur var stämmer inte detta. Eller så här: det stämde när recensionen skrevs. Men nu, efter den 1:a november, så ingår den i det ordinarie (om än tillfälliga) sortimentet på Systembolaget. Nu har den alltså gjort sig förtjänt av den där sista halva stjärnan som saknades för att vara en fempoängare.
Missade förra tisdagen eftersom jag var hemma och snorade. Men idag är det dags igen hoppas jag. Om jag inte är hur trött och slut som helst efter jobbet villsäga... Kom dessutom på att det var väldigt länge sedan jag plågade er med något av mina alster, så nu är det dags igen.
Ja... Jag vet att jag tjatar om chilisylten, men det är ju så gott. Ni borde verkligen göra några burkar, det är så perfekt att ha på lut i kylen. Både för att piffa upp sina egna måltider, men även för att ha på lut som gåbortpresenter. Kolla själv hur gott det ser ut:
Ovanstående foto har Pia, drottningen av Kammebornia tagit. Hon hade turen att vinna en burk min tävling som inledde startskottet för årets julbloggande.
Så kom igen nu.. Gör lite chilisylt och stoppa ner i en presentkorg med delikatesser till den som har allt. Bara gör det :-)
Jag älskar våningsfat. Jag har ungefär hur många som helst. Faktum är att jag köpte ett senast idag. Ett litet minifat som man ska ha tryffel på. En av mina fiffigare idéer förra julen var att låta det ätbara vara en del av pyntet: ett våningsfat (eller en våningskorg om jag ska vara petig) med äpplen och clementiner, och sedan en ljusslinga. I år blir det nog samma variant, men kanske med lite murgröneslingor också.
Jag älskar inte bara våningsfat, utan även snöflingor. I våras gjorde jag därför ett första försök på temat snöflingevåningsfat. Jag tyckte att det blev himla fint och bestämde mig raskt för att det blir flera. Fatet i det förra inlägget har flyttat hem till min syster, och jag har gjort ytterligare två sedan dess. Dock bara tvåvåningsfat, det räcker. Dessa fat är gjorda i röd lera. Den är mycket mjukare än den röda, och tyvärr innebär det att man inte kan fuska med en pepparkaksform, utan det får bli mallar av papper istället. Men vad tusan... Jag är ju även en papperspysslare, och därmed van att leka med skalpeller.
Så här blev det färdiga fatet. Jag föredrar färgad lera när jag ska använda vit glasyr. Gillar när lerans egen färg kommer fram lite i kanterna... Sedan det förra fatet tillverkades har jag även hittat en rolig butik: www.kakfateriet.se. Där kan man köpa "pinnarna" till fatet, så man slipper använda sig av en gängad stav, som ju inte alls är lika fint. Om man vill göra fat av loppat porslin kan man även köpa rätt typ av borr där.
Så klart måste det ju vara lite smolk i glädjebägaren. Jag har alltså gjort två våningsfat nu i höst. Tyvärr måste jag göra om de undre faten. Det ena, det på bilden, sprack i första bränningen. Jag glaserade ändå eftersom det var lite fifty/fiftychans att det kunde bli bra. Det blev det inte. Men jag kommer att kunna använda det ensamt som ljusfat och kanske ha lite grankvistar eller något som döljer sprickan. Så det var ju inte i onödan. Det andra fatet... Det råkade åka i backen. En av de taggiga ändarna på flingan har gått av. Ska limma den, men det lär nog också få sluta som ljusfat. Men det är kul att göra dessa fat, så det gör inte så mycket att jag måste göra nya.
Kommer ni ihåg DETTA inlägg? När jag försökte dreja första gången? Och hur frustrerad Eva var på mig, och hur frustrerad jag var på min bristande koordinationsförmåga. Det blev iofs bra i slutändan, eller vad säger ni? Inte alls illa för ett första försök.
I lördags var jag och Eva uppe på keramiken igen. Verkstaden är stängd på lördagar, men eftersom Eva är ledare så har hon möjlighet att sticka dit även när det inte är öppet. Leo och Lucas har velat följa med, men det blir lite omständigt en vardagkväll. Men i lördags var det som sagt dags.
Det var jätteskönt att vara där. Verkstaden ligger så himla mysigt till, en rest från den gamla världen. Hus med snickarglädje, charm och starka färger. Träd och lusthus. (Att man ser ett tokfult höghuskomplex så fort man höjer blicken får man helt enkelt tänka bort. Man kan titta åt ett annat håll.)
Grabbarna var så himla duktiga. Vi behövde inte alls hjälpa till mycket. Vi visade hur man gjorde, men sedan klarade de sig rätt bra på egen hand. De fick börja med att kavla, det blev enklast så :-)
Till vänster storebror Leo, 6 år, i full färd med att göra grunden till en snögubbe.
Till höger lillebror Lucas, 4 år, som fäster fötterna på en skål.
Lucas visar upp hur man ser ut om händerna när man drejar.
Jag brukar vara bra mycket kladdigare än så....
Sen var det dags att dreja. Jag har inte drejat sedan i våras. Handen på hjärtat hade jag inte hunnit lära mig så mycket innan sommaruppehållet, så det var verkligen som att börja från början igen. Men det gick hyfsat okej faktiskt. Sen var det grabbarnas tur. Herregud de är för tusan bättre än mig. Och då är de 4 och 6 år. Och har aldrig gjort det förut. Jag är mycket imponerad.
Leo till vänster, Lucas till höger.
De saker vi gjorde i lördags är så klart inte färdiga ännu. Men det fanns grejer som vi gjort tidigare som var färdiga att ta hem nu. Eva har gjort ett helt fantastiskt fat genom att kavla in lönnlöv i leran och sedan sammanfoga dessa till en skål. Vi hade långa diskutioner om vilken färg hon skulle använda på glasyen. Jag röstade för höstigt rött, medan hon själv ville göra en grön skål. Till slut lyckades jag övertala henne och så här blev resultatet:
Jag fick också med mig några färdigställda saker, men det får ni vänta till imorgon på att se.
I tisdags var det - min - säsongspremiär på keramiken. Det var himla kul att sitta och kladda med leran igen. Men ringrosig var ordet. Ringrostig. Men vad tusan... Ikväll är det dags igen, och det ser jag fram emot.
Fick dessutom en glad överraskning förra veckan. Det sista jag gjorde förra året hann jag aldrig hämta innan sommaruppehållet. Sen lyckades jag glömma bort det under sommaren. Så det blev ett oväntat men trevligt återseende när vi fann varandra igen
Nu återstår det bara att lista ut vad det är förnågot. Är det en gigantisk thekopp som rymmer 8 dl the och kräver både tvåhandsfattning och en enorm blåsa (alternativt omedelbar närhet till toalett)? Eller är det en lagom stor blomkruka som saknar hål i botten? Eller är det något annat?
Nåväl. Det ger sig. Det enda som jag kände spontant är att det är bättre att börja med att testa den som thekopp, för att sedan eventuellt låta den bli blomkruka, istället för att göra tvärtom.
Dallas. JR kändes som Still Going Strong. Måste övertala nån att ha ett Dallas-maraton med mig någon regning hösthelg. Men det är inte bara TV-serier som drar igång. Nope, ikväll är det dags för keramik igen. Ska bli kul att se hur mycket jag kommer ihåg...
...och undra hur mycket Eva kommer att vilja slå mig? För den som inte minns: Så HÄR var det i april. Jag har svårt att tänka mig att det kommer att vara bättre idag. Men om några veckor kanske. Förhoppningsvis. Kul ska det bli i alla fall, och jag LÄNGTAR!
Dags att visa upp mina första drejade skålar. Man skulle kunna hävda att det var en noga uttänkt plan, men för att vara ärlig så... Näe. Jag har inte en susning om vad jag håller på med ännu, så nedan visas resultatet av en synnerligen lyckad slump:
Turkost så klart. Jag menar, varför ändra på ett vinnande koncept? :-)
Här är beviset på den synnerligen lyckade slumpen. Snacka om perfekt passform!
Idag är det städning som står på schemat. Pust. Bara att kavla upp ärmarna och köra igång. Hoppas att ni har roligare planer än mig...
Nej. Ovanstående citat kommer inte från en porrfilm. Men förmodligen var det vad några vänner trodde att jag hade pågående på datorn förra veckan. Kvällen innan hade jag kollat lite keramikklipp på YouTube innan jag skulle sova.
Simon Leach's klipp kollar jag ofta på. Han är pedagogisk. Dessutom är han kul att lyssna på, han skrattar och nynnar och verkar vara en glad typ rent allmänt. En sak dock: Hans drejskiva är inte elektrisk, utan går på mankraft (en pedal som han trampar på). Det verkar vara lite jobbigt, för han stönar massvis medan han drejar.
Anyway... Tillbaka till kvällen då jag kollade YoTube-klipp: Datorn fick slut på batteri, men ville inte riktigt dö, utan jag kunde höra hur filmen stog och hackade innan den sista strömmen tillslut försvann och datorn dog. Tänkte inte mer på det, det var ändå dags att sova.
Dagen efter hade jag lite folk hemma på spelkväll. Niklas skulle kolla en grej och lånade datorn. När han slog på datorn körde klippet igång där det slutat kvällen innan. Dvs 10 minuter in i klippet. Spola fram och lyssna själv på vad som pågår från 10 minuter och en minut framåt och avgör själv vad som pågår enbart genom att lyssna...
Jag fick lite konstiga blickar...
Idag är det tisdag igen, och det kommer att bli en liten sväng till keramiken. Återkommer med resultat, för nu ska mina första drejade skålar vara färdiga att plockas hem.
Jävla svin! Gud så han har stirrat på mig. I veckor har jag undrat vad jag ska göra med honom, och under tiden har han legat på en hylla uppe på keramiken. Till slut sa Karin, som förestår verkstaden, åt mig att göra något åt honom.
Problemet var följande: Om man ska måla leran ska det momentet göras innan första bränningen. Men jag skulle ju inte måla grisen, jag skulle glasera honom rosa. Så skinkan åkte in i ugnen. Nästa gång, när det var dags att glasera, upptäckte jag att det inte fanns någon rosa glasyr. Och den stackars grisen kunde bara inte bli turkos, det är inte rätt. Det är INTE rätt.
Sensmoralen i historien är alltså: Tänk efter före. Och kolla gärna att den tänkta planen är praktiskt genomförbar.
"När verkligheten och ritningen inte överensstämmer med varandra är det verkligheten som gäller." Martin Timell
Nåväl lilla gris. Du kommer inte att göra någon lycklig, så det är nog bäst att du får leva resten av ditt liv i papperskorgen.
Nån som kommer ihåg dessa raringar? Salt- och pepparkar i bästa hårdrocksstil. Nu är de glaserade och klara, men jag är inte helt nöjd. Glaseringenblev lite si och så, och jag måste lista ut hur jag ska göra botten och sidan så att de krymper tillsammans, på dessa finns det en liten "midja".
Jag är i alla fall väldigt nöjd med idén. Utförandet behöver finslipning, men kom ihåg...
Inom papperspysselvärlden kallas det för att CASE:a när man kopierar någons arbete rakt av. CASE står för Copy And Steal Everything. Helt okej att göra på det viset, bara man anger vem man inspirerats av.
Nu papperspysslar jag inte så mycket nu för tiden. Inte så att jag har lagt av. Men fokus är på annat håll. Jag antar att man kan återanvända begreppet även inom keramiken?!
Bilden till höger återfinns i Nigella: Christmas och jag har önskat mig en sån skylt ända sedan jag shoppade boken. Eftersom jag inte sprungit på någon liknande i butik fick det bli lite DIY i keramik :-) Och till vänster ser ni resultatet. Nu hänger den i hallen och hälsar välkommen. Lite "Kom in och känn dig som hemma" :-)
Det tog sin lilla tid att färdigställa den. De två översta delarna gjordes en gång. De två nedre nästa gång, men hann inte klart allt på den sista skylten, så jag fick färdigställa den den tredje gången. Alla skröjbrändes i min frånvaro och sedan glasering den fjärde gången. Sen sista bränningen innan prylarna får komma hem.
Vet inte varför, men just nu är det turkos som gäller för hela slanten. Gardiner, detaljer, det är till och med så att den senaste boken jag köpte var turkos. Det sista är naturligtvis enbart en slump, men ändå...
Idag har snälla Eva (som har både bil och nycklar till keramiken) sett till att jag fått hem mina alster. Det tackar jag för! Först ut i ordningen är en mugg. Vit insida, turkos utsida. Lite knöglig och sned och ojämnt glaserat, men jag hävdar att det är det som kallas för hantverk.
Eller var det hafsverk det hette...?
Anyway: jag gillar färgkombon, och det finns risk att den kommer att dyka upp på de skålar som jag drejat.
Muggen fylls, fylls, fylls med the i mängder. Hostan vägrar ge med sig och jag börjar ruttna på att sova 3-4 timmar per natt. Det känns i kroppen att det varit fyra nätter på rad på det viset. Håll tummarna för att det blir fler timmar inatt... Typ 10-12 skulle kännas bra!
